STRESSHANTERING

några tips från netdoktor.se

1. Titta på hur andra gör som inte är stressade, ta efter deras beteendemönster.

2. Obeservera din andning, hur andas du just nu? Korta, snabba andetag i bröstkorgen tyder på att du är stressad. Försök att dra djupare andetag, från magen. Andas in genom näsan och ut genom munnen. Att räkna andetagen, till exempel upp till 10, kan hjälpa och lugnar automatiskt.

3. Gå långsammare och se dig omkring. Observera himlens färg, hur träd, buskar, blommor eller byggnader du går förbi ser ut. Känn hur vinden och luften mot din kind känns.

4. Åt långsammare. Undvik att äta framför TVn. Gör måltiden mer behaglig genom lugn bakgrundsmusik och tända sterinljus, både när du äter ensam elelr tillsammans med andra. Duka inte av på en gång efter middagen. Sitt kvar en stund och smält maten i lugn och ro.

5. Ta lika mycket hänsyn till dig själv som du gör till din familj och dina vänner. Vilka råd skulle du ge en nära vän som behöver slappna av? Ge dem råden till dig själv.

RIORIO

Riorio it is! kontraktet (är snart) kirrat! 40 kronor förköp och du är där! köp en MFW drink, häng i baren eller dansa runt stolpen!

MEN, vi hoppades på en alkoholfri undervåning och detta har inte gått att lösa (kostade 2000 kronor extra). ettor och ni tvåor som är under gränsen, leta lägg!

Biljetterna kommer snart att börja säljas, ta med er alla ni känner!

VECKANS VISDOM

Ordspråket är för talet vad saltet är för maten.

FRÅGOR OCH SVAR

Har du någon fråga som rör modevisningen? "Påpeka" här så tar vi upp frågan under våra möten och besvarar dem sedan under den här rubriken.

vissa dagar....

Sick of crying, tired of trying,
yeah im smiling, but inside Im dying..

/Lisa

SMAKEN AV DIN TUNGA

Var bara tvungen att skriva av min lite. För mycket känslor som bubblar där inne just nu:

Du och jag.
Jaa, det var du och jag, i alla fall i min värld.Jag såg dig inte riktigt första gången jag såg dig. Du var mest en sån som fanns med där i helheten, fast inte riktigt en sån som jag la märke till, inte de första dagarna. Fast så började jag se dig. Du blev liksom tydligare och tydligare kommer du ihåg? Och du bodde ju vägg i vägg med mig. Vägg i vägg med mitt ljusgråa plåtskåp fyllt med dikter och bilder, fanns ditt ljusgråa plåtskåp fyllt med klistermärken på rockband. Och vet du, att första gången vi pratade kändes det faktiskt som en förtrollning, en sån som dom pratar om i sagoböckerna. Och om jag hade fått göra om den där kvällen hade jag nog kidnappat dig och haft dig i ett hemligt slott där bara du och jag skulle bo.
Jaa, en förtrollning var det, som i sagoböckerna.
Och vi satt på ett golv, på en förfest i ett källargarage, utan att det kändes konstigt alls. Det var precis som det ska vara på en förfest. Som att det mest självklara i världen var att vi två skulle sitta där bredvid varandra.
För du satt i soffan först, och jag satt på golvet. Men sen flyttade du ner till golvet istället, du flyttade in i min värld istället. Och jag kommer ihåg att dina ögon faktiskt bara såg mig, verkligen på riktigt. Och vi hade en framtid när vi satt i det där källargaraget, vi hade en framtid som väntade på oss, om vi bara tog oss lite längre fram. Fast vi tog oss aldrig så långt.
Vi gick tillsammans till bussen också, men vi missade den nästan. För vi pratade, och trottoaren var smal och balansen var sådär. Men det var ju sådär självklart du vet, att vi skulle gå bredvid varandra. Och helst lite bakom dom andra, så då är det ju inte så konstigt att vi nästan missade den. Och dom ropade på oss, att ”vi skulle skynda oss på, för annars skulle vi missa bussen”.

MEN VI VAR ju bara tvungna att stanna till ett slag på smaltrottoaren, och jag var ju bara tvungen att prova om det där högstadietricket med pussbiljetter fortfarande fungerade, trots att vi gick på gymnasiet nu. Och du visade mig att traditioner som pussbiljetter aldrig sviker.
Jag fick smaka på din tunga, när vi var stressade och nästan missade bussen och egentligen var tvungna att springa. Jag fick smaka på din tunga, när vi liksom stannade tiden för att vi skulle hinna med bussen, fast vet du, att just då vet jag inte ens om jag brydde mig om den där bussen, för så länge jag var med dig spelade det liksom ingen roll. Fast sen sprang vi ju till bussen ändå.
Och vi hann med den där bussen. Vi hann med bussen den där kvällen när jag fick smaka på din tunga, för allra första gången. Och vet du, jag tror att den smakade lite kärlek.
Jag hade på mig din tröja med luva hela kvällen, och den var röd, fast liksom en vissen röd färg. Och såhär i efterhand tänker jag att det är väl ungefär sån färg som vår kärlek fick till slut. Du sa till mig att du inte var som dina kompisar. Du var inte som dom som blir tillsammans med en tjej bara för att hon är snygg. För du var en sån som ville vara kär på riktigt, och du lärde i alla fall mig vad kärlek var. Och jag trodde nog fortfarande att vi hade en framtid då.
NÄR VI VAR tillbaka i skolan kändes det inte sådär självklart längre. Att du skulle sitta bredvid mig. Nej, när vi var tillbaka i skolan kändes det inte självklart längre. Det kändes liksom konstigt igen. Fast det var nog konstigt på ett bra sätt tror jag, du vet, sådär konstigt som det känns när man blir lite svag i benen, och lite yr i huvet, när man ska hämta ut böckerna ur plåtskåpet, och man vet att på andra sidan den öppna plåtdörren finns du. Och man tänker, att det var ju din tunga jag smakade på för mindre än fyrtioåtta timmar sen.
Det var din tunga som smakade kärlek. Och vet du, att jag visste ju redan då vad jag ville. Jag visste ju redan då att jag kunde samla hur många pussbiljetter som helst, om det skulle räcka till att köpa dina nätter. Jag visste ju redan då vad jag ville. Jag ville smaka på din tunga varje dag, och jag ville att vi skulle ha mysiga filmkvällar tillsammans, och att jag skulle följa med när du hade spelningar med ditt band. Jag ville att vi skulle sova i samma tält när det var festival, och att jag skulle lägga små lappar under din kudde, där jag skulle rita hjärtan i alla möjliga färger.
Fast du var ju inte lika säker. Du var ju inte säker på nåt alls faktiskt, du var en sån som inte visste. Och mitt liv delades upp i två. Livet i skolan, när du var killen som hade det ena skåpet, och jag hade skåpet bredvid. Och så var det livet på helgkvällarna, när jag var hon som jagade den där eftertraktade smaken som jag bara kunde hitta på din tunga. Det var två liv i ett liv.
Det var du och jag i mörkret, och du och jag i ljuset. Kommer du ihåg det? Och jag tyckte nog bäst om dig och mig i mörkret. I mörkret, du vet när vi fumlade lite sådär efter varandras läppar. Och vi visste, att det blir ju bara svårt sen, i skolan framför plåtskåpen.
Och du får ju bara dåligt samvete, för du var ju fortfarande inte säker.
Jaa, vi visste ju det. Att jag skulle bli lite ledsen, som man blir av kärlek, och du skulle få lite dåligt självförtroende sådär, som man får av kärlek. Men när det är mörkt är det inte så lätt att tänka så. När det är mörkt och man sitter bredvid varandra på en trätrappa, dit gatlyktornas ljus inte kan nå, är det inte så lätt att tänka så. Inte när mitt huvud är mot din axel, och du vill, och jag vill, då är det bara svårt att tänka så, och lättare att följa med. Och vi följde med. Vi reste tillsammans flera gånger, kommer du ihåg?
DET VAR EN KVÄLL när vi hade köpt biljetter till vår resa och allt, men så band någon fast mig här hemma, och vi kunde inte resa. Du ringde mig flera gånger då, och du sa att ”det blir inte roligt om inte du kommer”. Och vet du, att den kvällen tyckte jag att jag kunde känna smaken av din tunga (kärleken) genom luften.
Vi sov bredvid varandra också. I en soffa. Fast vi var inte riktigt säkra på vilken färg det var, för det var ju nästan natt när vi skulle lägga oss, så månen lyste ju in genom fönstret och alla färger liksom färgades. Men du var säker på att den var grön sa du, och jag var säker på att den var blå. Nästa morgon när vi vaknade visade solen vem som hade rätt, kommer du ihåg? Och vi pratade en massa den natten också, och jag tror att jag låg tyst och tittade på dig när du sov. Närmare än så kom jag nog aldrig tror jag. Vi pratade om framtiden, och du sa att du fortfarande inte visste. Och jag visste ju att du inte visste. Fast jag ville ändå veta vad du kände. Och du visste inte riktigt det heller, men du sa i alla fall att jag var fin. Och det glömmer jag aldrig, hur mycket jag än försöker.
Och vet du, att efter alla dom där kyssarna, och efter alla dom där orden, har jag gjort ett eget rum i mitt hjärta, där jag sparar alltihop. Alla gånger som vi såg varandra rätt in i ögonen, alla gånger som jag fick smaka på din tunga, efter veckor, kanske månader av väntan. Och i en sån kyss vill jag leva.
DEN DÄR GÅNGEN när jag fick undersöka dina händer (försiktigt, försiktigt) och du hade rivmärken överallt. Du sa att det var för att du var den enda i din familj som kunde leka med er katt, du var den enda som kunde den leken. Och jag vet en till lek du är ganska skicklig på.
Och du berättade för mig att din katt hette ”Ängla”. Kommer du ihåg?
Och det värsta utav allt, är nog inte att det var så länge sen jag fick smaka på din tunga.
Det värsta utav allt, är nog att jag snart har glömt bort hur den smakar.
Jag har nästan glömt hur kärlek smakar.
Fast en gång, var det du och jag.
Du och jag, i alla fall i min värld.

tillägnat: du vet vem du är
////Karin

VECKANS VISDOM

Vi delade på ordet kärlek. jag tog kär, du tog lek